Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Gåshud av gasturbindrift är ingen överdrift…

2015/09/20 , , Per Engström

En så´n jä-la kick! Med ett deplacement på 210 ton, 42,5 meter lång och med tre gasturbiner a´ 4250 hästar, d.v.s. 12750 hästar i samma spilta, ja då rör det på sig. Om man sedan oberörd kliver av en sådan farkost efter en resa, ja då vete f-n om man inte borde låta undersöka sig på närmaste vårdcentral, sanna mina ord. Oavsett om man är intresserad av båtar, eller ej.

150919_torpedbåten_spica-5

För de av er som är inte är intresserade av mina egna reflektioner från min upplevelse under turen med torpedbåten T121 Spica, utan är mer intresserade av fakta om henne, kan jag varmt rekommendera att ni går in på hemsidan för föreningen  T121 Spicas vänner och läser mer där. Ni får inte tro att det är av lättja jag hänvisar, utan av det enkla skälet att jag inte vill beslås med en massa faktafel i min text, you see. Dessutom har jag inget förflutet inom det militära, och med bristande kännedom om terminologin kan det lätt bli lite löjeväckande om man svänger sig med främmande ord i fel sammanhang. Det om detta, nu till mina egna reflektioner:

150919_torpedbåten_spica-22

I födelsedagspresent till min moster och morbror föll valet på en tur med en torpedbåt, och gårdagens tur med torpedbåten T121 Spica var något av det häftigaste jag varit med om (enligt utsago var även moster och morbror nöjda med presenten).

Jag har visserligen jobbat med hyfsat stora fartygsmaskiner under mina år till sjöss, där kolvarna vägt fem ton stycket, och med en sammanlagd rörlig vikt om närmare hundra ton rörliga delar fördelat på sex cylindrar, en totalhöjd om 12 meter, men ”endast” 17500 hästkrafter. Här talar vi nu om 12750 hästar inhysta i ett utrymme som får torrdasset på landet att framstå som en tronsal. Jo jag tackar jag, ett veritabelt muskelpaket skulle man kunna säga!

150919_torpedbåten_spica-34-2

Väl mottagna på Gålöbasen fick jag bekräftat att vi skulle bli två båtar ute på vattnet under dagen. Rotekörning som det sades. Jag hade inte uppdaterat mig på ett tag och missat denna mycket trevliga överraskning. Efter en kort rundvandring inne på området med information om Gålöbasens historia och mycket annat intressant om flottan och incidenter i då- och nutid, var det så dags att bege sig till båtarna. Vi blev tilldelade flytvästar och fick förhållningsregler och restriktioner som till min stora glädje, i praktiken innebar att det enda vi inte fick göra, var att trilla överbord. Vanligt sjövett som gällde alltså, men annars var det nästan fritt fram att röra sig som man ville.

150919_torpedbåten_spica-56-3

150919_torpedbåten_spica-77

Just innan avfärd rekommenderades, för de som ville, att ställa sig akter om T121 Spica för att se utsläppen från turbinerna vid uppstart. Jag ville! Det blev en liten stunds väntan på vad som komma skulle och jag funderade en kort sekund på varför jag satt där jag satt. Funderade flyktigt över vilka omständigheter som eventuellt danat mig på ett sådant sätt, att jag sätter mig att stirra in i en svartmålad och sotig akterspegel, med tre hål större än oljefatslock, bara för att se lite rök och eld puffa ut? Jag kom inte på något vettigt svar på mina funderingar. Skrev jag puffa? Tänk om! När en Rolls Royce gasturbin på 4250 hästar drar igång, då puffar det inte. Jag stannar där i min beskrivning och hänvisar till nästa års körningar, boka en biljett och ställ dig själv snett akter om T121 vid uppstart så får du se.

150919_torpedbåten_spica-187

Strax var vi alla ombord och stävade ut i Stockholms skärgård. Den delen av skärgården som andas hysch-hysch och kalla kriget, u-båtskränkningar och allvarliga incidenter. Jag har aldrig tidigare varit i dessa vatten trots ett antal år till sjöss. Till guiden ombord vill jag bara framföra min ursäkt för att jag inte snappade allt som så förtjänstfullt berättades under turen, men jag var inne i min egen bubbla fullt upptagen med att uppleva, njuta och fotografera. Nästa gång, det lovar jag, då skall jag lyssna bättre.

150919_torpedbåten_spica-37

150919_torpedbåten_spica-443

Enligt information var vi under vissa sträckor upp i en fart av trettiofyra knop. Nu misstänker jag, att många tycker att trettiofyra knop inte är nå´t å komma med. Det finns ju ribb-båtar som gör det dubbla, och formelbåtar som gör det fyrdubbla. Men kom igen nu. Vi kan ju för bövelen inte jämföra äpplen och päron. Att få upp ett en tvålkopp i lite hastighet kräver ju bara en nysning i rätt riktning. Tror ni mig inte så prova själva. Oavsett alla jämförelser så var det en fascinerande känsla att stäva fram i lite dyning med ett såpass stort fartyg i den hastigheten. Skrovets rörelsemönster blir så olikt något annat jag varit med om under mina år till sjöss.

150919_torpedbåten_spica-214

Under resans gång fick jag också tillfälle att gå akterut för att ta några bilder. Det var värt hela biljettpriset att få stå på akterdäck, precis ovanför gasturbinerna när vi stod på rätt duktigt på väg hem till basen igen. En upplevelse som kommer sitta kvar länge i kroppen. Det är ingen idé att jag här, i ord försöker förmedla upplevelsen som anföll mig i form av dieseldoft, strålningsvärmet från däck och turbinutblås, samt ett ursinnigt men kontrollerat ljud- och vibrationsinferno orsakat av de tre gasturbinerna rakt under mina fötter. Som sagt, det maffigaste jag varit med om. Får man i all blygsamhet komma med en liten fråga? Nästa gång jag åker med er, tror ni att man skulle kunna få ta med sig en solstol och sitta på akterdäck under hela resan? Jag lovar att sitta still…

150919_torpedbåten_spica-193

Resan gick alldeles för fort och vi var snart förtöjda igen vid kajen på Gålöbasen. Med en fart av sju knop gick vi in till kaj och slog, om inte full, så halvfull back i alla fall. Utan att tvärnita stannade hon med kännbar retardation. Jag har aldrig gått in till kaj i den farten tidigare och bara det var rätt kaxigt om jag får uttrycka mig så. Men med tanke på att hon är  byggd för att kunna stanna på en och en halv fartygslängd från full fart om dryga fyrtiotvå knop, ja då är det ju inget att tala om egentligen.

150919_torpedbåten_spica-49

Jag skulle kunna sitta här och skriva mycket länge om resan och alla intryck, men som jag antydde tidigare, så faller orden bara platt till marken. Eller botten i det här fallet. En upplevelse av denna dignitet går helt enkelt inte att beskriva. Att idag, år 2015, ha möjlighet att åka med en så pass gammal men komplex farkost som Spica, byggd 1966, en gång svensk fartygsindustris spjutspetsteknik, är inget annat en helt otroligt. För den som inte inser vad som krävs för att hålla T121 Spica i sjövärdigt skick, med underhåll, klassningar och upprätthållande av alla certifikat, ja då kan jag bara säga: Det krävs mycket! Såväl vad gäller arbetsinsats, som i kunnande. Det är en fantastisk lagprestation att lyckas genomföra en driftsättning av ett dylikt fartyg utan några andra finansiella medel än ideell arbetskraft och en handfull sponsorer. Betänk att hon byggdes och underhölls med svenska statens resurser. På tal om det, den svenska flottan som en gång var, och sedan demonterades bit för bit och idag endast består av fragment av sitt forna jag. En nedmontering för att spara på statliga medel under förevändningar om att flottan aldrig skulle komma att behövas igen. Jag vet inte jag, men nog börjar det allt bli lite kallare runt i kring oss nu, kan det vara den annalkande hösten månne…

150919_torpedbåten_spica-604

Bilderna i det här inlägget är ett urval av de bilder jag tog under resan. Du finner fler bilder under ”Mina gallerier” här på sidan. Till sist vill jag bara lyfta den nyinköpta Spica-kepsen för alla som bidragit till T121 Spicas fortlevnad, samt rikta ett stort tack till besättningen för den trevliga turen med tillika trevligt bemötande från alla ombord.

150919_torpedbåten_spica-218

 

 

8 comments

  1. Hej.
    Har gjort min värnplikt på Capella,Castor och Vega under 1 år. Samt repmötet på Norrköping.
    Det var en trevlig tid med bra besättningar.
    Och då jag jobbade på Muskövarvet blev det mycket arbete under 5 år på båda typerna.

    1. Hej Jeffrey.

      Låter som du hade en trevlig tid ombord i båtarna. Själv gjorde jag aldrig lumpen då jag började till sjöss i maskin, i handelsflottan, som sextonåring. Att inte ha gjort lumpen är något som jag ångrar lite idag. Men på den tiden var jag mest intresserad av att fullfölja min utbildning till sjöingenjör och komma ut i fartygen. Är fortfarande till sjöss, om än närmare hemmet. Men tack vare alla entusiaster som räddat T121 Spica undan ”spikdöden” får jag kanske möjligheten trots allt, att få trampa torpedbåtsdäck, om än i mindre utsträckning än vad du fick. :)

  2. Härligt inlägg. Jag tackar som representant för 1968/69 års värnpliktiga besättning. Många insatser behövs för Spicas fortsatta överlevnad. Bland annat just påhejning av detta slag. Ett framtida styvt problem att lösa är förstås föryngringen av staben som håller Spica flytande.

    Vänlig hälsning,
    Anders Tidström
    Vpl kock, Spica

    1. Hej Anders.

      Det är jag som skall tacka. Jättekul att du gillar inlägget. Som jag skrev i mitt svar till Jeffrey här ovan, så är det många människor att tacka för att man nu får möjligheten att trampa torpedbåtsdäck. Jag hoppas få tid att dra ett litet strå till stacken, men vete f-n om jag som snart femtioåring kan bidra med föryngringen…. Tänkte mig upp till Gålö de närmaste veckorna, men som jag bor i Norrköping, med en massa åtaganden, kan endast framtiden utvisa hur jag lyckas i mitt uppsåt.

      Med vänliga hälsningar
      Per

  3. Hej Per,
    Din beskrivning här i inlägget gör att man funderar starkt på att försöka åka med nån gång i framtiden. Dessutom är det mycket fina bilder du visar oss andra som inte kunde vara med på resan.
    Med vänlig hälsning,
    Eve

    1. Hej Eve.

      Det gläder mig om min text och mina bilder inspirerat dig till att boka en resa med T121 Spica. Inte minst för din egen skull :) Som jag skriver i inlägget, kan man inte med ord beskriva den känsla det innebär att känna kraften från turbinerna och hur hon går i sjön. Men om du bestämmer dig för att boka en resa, glöm för all del inte att också ta in inredningsatmosfären som innebär att få kliva rakt in i svenskt 60-tals varvsindustri. För mig var det väl använda slantar och jag kommer att investera ytterligare kapital för att få uppleva det igen.

      Med vänliga hälsningar
      Per Engström

  4. Hej. Utmärkt skrivet och jag förstår att du har upplevt något speciellt. För oss som har jobbat med Spica i mer än 10 år, så har vi sett att fartyget blir bättre år för år. Nu i år är det första året som allt börjar att fungera perfekt. Det har varit en utmaning av stor mått. Välkommen tillbaka.
    Hälsningar
    Kjell Lundin
    Teletekniker mm

    1. Hej Kjell.

      Tack för dina ord. Som sjöingenjör med dryga trettio år till sjöss inser jag vidden av de hart när oöverstigliga hinder ni måste ha mött under ert renoveringsarbete med Spica. Jag inser också den tillfredsställelse alla berörda måste känna när bitarna faller på plats och ni ser resultatet av allt ert arbete ni lagt ner på henne. Jag lär komma tillbaka, när får framtiden utvisa.

      Med vänliga hälsningar
      Per Engström

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.