Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Hett i kalla krigets hjulspår… (etapp 4)

2016/08/04 , , Per Engström

Etapp 4, Fredag 22/7

Frukost i Piena Muiza Berghof.

Allt var fuktigt. Kläderna som var torra i går kväll var fuktiga, kläderna som tvättats i går kväll och skulle torkat under natten var fuktiga, tältet och sovsäckarna. Allt var mer eller mindre vått med andra ord. Trots temperaturer på upp till 35 grader celsius om dagarna var det precis omöjligt att få den textila delen av vår packning helt torr. Självklart berodde detta på att under de timmar som var torkperiod under dagen, d.v.s. när det var som hetast, då satt vi på cyklarna eller promenerade runt i våra mc-ställ och tittade på någon sevärdhet.

160719_cold_war_tour-303

Frukosten serverade i salongen.

Vi vaknade hyfsat tidigt och kravlade oss ut ur det låga tältet precis lika graciöst som man kan förvänta sig av två smidiga femtioåringar. Men tack vare våra nya, och dyra liggunderlag, var vi åtminstone inte rådbråkade efter en natt i horisontalläge. Med de gamla centimetertunna skumunderlagen var det skillnad. Då var man redo för sjukstugan efter en natt ute i spenaten.

Min son, som jobbat på XXL, har kännedom om vildmarksutrustning som är snäppet modernare än den jag som barn använde i sjöscouterna på  sjuttiotalet. Han delade med sig av sina kunskaper och föreslog att jag skulle öppna dörren in till 2000-talet. Det är inte alltid av godo att vara konservativ.

Jag har inga tankar på att helt ge upp tältandet under mc-turerna i dagsläget. Nej, för att råda bot på problemet med stelhet i och med begynnande ålderdom gäller det istället att ligga i. Jag får väl lov att träna ännu mer helt enkelt. För att vika ner sig ser jag inte som ett alternativ. Hotell och pensionat skall undvikas i det längsta. Men det är klart, det har ju visat sig att både Anders och jag är relativt lättköpta när det gäller bekvämligheten.

160719_cold_war_tour-304

Tankväska och ägget sunny side up.

Dagen började alltså i Piena muiza Berghof, den slottsliknande campingen någon mil nordväst om Skrunda. Tältet hade vi slagit upp en liten bit från servicehuset, vilket kanske inte var så genomtänkt. Det var nämligen där som trädgårdsmöblerna fanns. För även om vi ofta föredrar det spartanska framför det luxuösa, tackar vi som sagt inte nej till bekvämligheter. Men det har väl med all önskvärd tydlighet framgått i de föregående inläggen.

Vi flyttade alltså våra Trangiakök och mat till uteserveringen vid servicehuset för att laga vår frukost. Den utsökta frukosten bestod av en burk med tonfisk i olja nedstjälpt i kokta röda linser. Till detta serverades ett stekt egg, sunny side up. Fråga gärna om receptet.

Disken klarades av i en hast efter avslutad måltid och lägret bröts. Placeringen av alla pinaler i våra packväskor började nu utkristalliseras och vi hade fått vana på att snabbt få ordning på packningen. Eftersom vi gjort oss ekonomiskt oskyldiga redan kvällen innan var det bara att starta upp och ge varandra klartecken för avfärd. Kunde inte låta bli att dra på lite extra i gruset på vägen ut. Vi var ju trots allt ensamma på campingen så det störde ju liksom inte någon. Snart hade vi lämnat godset Berghof bakom oss. Godset som ursprungligen byggts som jaktresidens för Baron von Medem.

160719_cold_war_tour-306

Trots torka var imagefaktorn hög efter dammiga grusvägar.

Korskullen, ett sunt tecken på civil olydnad.

Dagens etapp skulle gå från Skrunda ner till Korskullen och sedan vidare västerut till trakterna av Plunge. I vanlig ordning valde vi de minsta och sämsta vägarna för vår färd. Korskullen är precis som det låter, en kulle med kors och verkar kanske inte så spännande. Men ack så fel man kan ha.

160719_cold_war_tour-308

En oansenlig kulle med kors, en symbol för en stark vilja.

Vi hade ju förstås sett bilder från platsen och beslutade oss tidigt för att det skulle bli ett av de ställen som måste ingå i vår Cold War Tour. På sätt och vis låg det ju i linje med övriga punkter på programmet. Även om det inte var fråga om en plats med direkt militär anknytning, så var det ju i alla fall en plats där Sovjet under 60-talet visat sin makt genom att försöka kuva befolkningen.

160719_cold_war_tour-311

Tätt, tätt stod korsen på Korskullen.

Här strax norr om staden Siauliai, ligger den lilla kullen som för många litauer är en helig plats laddad med religiös, politisk och historisk symbolik. Platsen omnämns i skrift för första gången redan 1348. Enligt lokalbefolkningen sattes de första korsen upp i mitten av artonhundratalet för att be till Gud om barmhärtighet och hälsa. Enligt andra källor restes korsen till minne av de stupade i upproret mot den ryske tsaren mellan 1831 och 1863. Ockupationsmakten förbjöd resandet av kors och rev de som redan var resta.

160719_cold_war_tour-330

Inte utan att man kände sig välsignad på vägen.

Våren 1961 beslutade dåvarande Sovjetunionen att åter ta itu med korsen. Med soldater och KGB brändes och skövlades korsen. Platsen är ett befriande tecken på civil olydnad och ett bra exempel på när den lilla människan gör uppror mot översitteri och maktfullkomlighet. Den sjunde september 1993 höll påven Johannes Paulus II en mässa inför, uppskattningsvis, 250000 besökare i kapellet precis i anslutning till kullen.

160719_cold_war_tour-309

Texten lämnade oss inte oberörda.

Det är svårt att föreställa sig hur många kors som får plats på en oansenlig liten kulle, och ännu svårare att beskriva. Men ett är säkert, det handlar om miljontals. Också vi köpte varsitt litet kors att resa på kullen bland alla andra. Precis som när man besöker en kyrka och köper ett ljus att tända för nära och kära som inte längre är bland oss.

160719_cold_war_tour-327

Många kors som vittnar om saknad.

Vi placerade våra kors och kontemplerade en liten stund för att sedan fortsätta vår färd genom Litauen. Ett litet land som under långa tider varit ockuperat och nu är mitt uppe i en förändring. Jag håller tummarna för landet och dess invånare.

160719_cold_war_tour-307

Kors att köpa för besökande för att resa på kullen.

Zemsodis, strax söder om Plunge.

Nästa stopp på resan skulle bli i trakterna av Plunge, några mil rakt västerut från Siauliai. Jag kan inte sätta fingret på det, men att färdas på en motorcykel i främmande land är något helt annat än att åka bil. Det är förstås samma sak hemmavid, men på något underligt sätt känns det som man är mer utlämnad på två hjul när man är långt hemifrån.

Friheten man upplever i sadeln och intrycken från omgivningarna blir liksom turboladdade rätt in den mänskliga organismens upplevelsecentrum. Man har inte samma möjlighet att kommunicera med sin reskamrat som när man åker bil, vilket leder till att tankarna ständigt vandrar iväg bortom vad som är att rekommendera. Ibland så långt att man inser att uppmärksamheten på den övriga trafiken mer än lovligt avtagit.

160719_cold_war_tour-338

Zemsodis, vårt natthärbärge utanför Plunge.

En kortare bit av resan gick på A11:an rakt västerut från Siauliai men vi vek strax av ner mot Louke. De små vägarna premierades fortsatt. När vi efter några mil kom in i Plunge hittade vi ganska snart fram till Zemsodis, vår logi för natten som låg en bit söder om staden. Precis som tidigare inkvarteringar under vår resa fann vi även detta ställe mycket trevligt och ombonat. Familjen som rundade stället välkomnade oss när vi klev in i den rymliga men tomma lokalen. Det var tur att det inte var fler gäster som kom samtidigt som vi, för lika trevligt mottagna som vi blev, lika lång tid tog incheckningen.

Men ta nu för all del inte detta som något negativt. Se det bara som ett konstaterade. Ett konstaterande om att man utomlands inte alltid har samma rationella rutiner som vi är vana vid. För jag vill verkligen framhålla att varthän vi än kom bemöttes vi av idel servicemedvetna människor. Människor som tar emot sin gäst mycket väl och är långt mer intresserade av dennes välbefinnande än i många andra länder jag besökt. Hatten av för Baltikum med andra ord.

160719_cold_war_tour-341

Den obligatoriska bilden på packningen.

Med alla packväskor uppburna på rummet spred vi ut packningen i hopp om att få det våta torrt. Tänk ändå, att det fanns torkkrona i taket. Denna kom väl till pass för underställ och tvättade strumpor. Det vänliga bemötandet visade sig också i omsorgen om våra motorcyklar och modern i huset anvisade oss en plats bakom byggnaden där vi fick parkera våra cyklar. Risken för stöld verkade inte vara stor, men vi skulle ändå sova bättre med vetskap om att cyklarna stod lite i skymundan, en bit bort från blickfånget för lystna ögon.

160719_cold_war_tour-340

Torkkrona på rummet för underställ och strumpor.

Vi beställde efter lite diskuterande in en utsökt måltid bestående av öring och en god sallad, allt färskt och mycket fräscht. Till detta valdes med omsorg en kall och lika god pilsner. En måltid värdig en kung efter en lång dag på resande fot. Måltiden avnjöts ute under tak i den underbara sommarkvällen och vi lät oss väl smaka av varje tugga och klunk. Vi var med all rätt ganska trötta efter en lång dag, återigen fylld med många intryck och upplevelser.

Att det skulle bli en tidig kväll var vi rörande överens om. Efter avslutad måltid gick vi upp på rummet för att ta våra sängar i besittning. Det var dags att föra lite noter om dagens alla upplevelser innan kojlampan släcktes. Ganska snart kändes ögonlocken tunga och det var dags att släcka för att njuta i Morfei armar. Under morgondagen skulle inte så många mil avverkas, men upplevelserna skulle nog inte utebli. Det skulle bli en lång dag. På programmet stod besök på en utrangerad missilbas, en båttur, milslånga sandstränder med nakenbad, samt en oförutsedd men lyckad felkörning. Allt detta i ett spännande Litauen…

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.