Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Slutstation…

2015/01/30 , , Per Engström

150126_fiskeby (3 av 61)

Fiskeby station byggdes 1873. Huset anses ha ett kulturhistoriskt värde och i bebyggelseinventeringen ”Miljöer och hus i Norrköpings kommun” som gjordes redan 1976 klassas det som ”skyddsvärd bebyggelse”. Sedan dess har turerna kring det gamla stationshuset varit många. Men icke för ty, snart skall Fiskeby station jämnas med marken.

150126_fiskeby (58 av 61)

150126_fiskeby (44 av 61)

Vemod är det första jag känner när jag kliver in genom dörren som öppnats inför mitt besök. Går ett varv i lokalerna, tar in atmosfären, studerar detaljer. Tänker på vilka människor som en gång jobbat på stationen och på hur deras vardag såg ut, deras rutiner och på den hierarki som rådde när det en gång fanns en verksamhet på stationen som innebar en arbetsplats för flera människor.

150126_fiskeby (26 av 61)

Känner en viss oro över vart vi är på väg i samhället i och med det som kallas utveckling och när jag hamnar i miljöer som konserverats av en slump eller obeslutsamhet. De få vardagliga platser där man fortfarande, ett kort ögonblick ännu, kan uppleva kontrasterna i mötet mellan då och nu. Dessa miljöer som min far och mor levde och verkade i som unga vuxna, som var deras vardag. Funderar på hur ordet utveckling definieras, eller kanske snarare borde definieras.

150126_fiskeby (2 av 61)

Kommer in i väntsalen med pärlspont och snickerier, tittar på den lilla bänken, biljettluckan och skorstensstocken där kaminen en gång stått. Inget klotter på väggarna, tyggardiner hänger i fönstren. Får en känsla av att det går någon i ytterdörren, som sakta stängs av dörrstängaren. Sekunden efter skallrar det till i den inre, spröjsade dörren i slussen. Men allt är förstås bara en illusion.

150126_fiskeby (5 av 61)

150126_fiskeby (12 av 61)

Spindelnätet mellan ytterdörr och dörrkarm vittnar om att det var mycket länge sedan någon kom in genom dörren till väntsalen för att resa här i från, eller kliva ut på stationsplan för att ta sig sista biten hem eller till jobbet.

150126_fiskeby (52 av 61)

Ser framför mig enstaka resenärer som löser biljetter en gråkall vinterdag och värmer sig i väntsalen i väntan på nästa anslutning. Imma på fönstren och smältvatten på det rutiga stengolvet.  ”Det är då som det stora vemodet rullar in…” som Monica Törnell så fint beskriver det.

150126_fiskeby (6 av 61)

150126_fiskeby (8 av 61)

Bakom biljettluckan, inne på expeditionen, råder kaos. Bord, stolar och övriga inventarier står i en enda röra. På ett bord står en Facit skrivmaskin, färgbandet är utdraget och hänger likt en serpentin utmed sidan. Bredvid expeditionen ligger ett litet personalrum med kylskåp och värmeskåp. Kaffepannan står kvar på bordet som om någon varit på väg att ordna fika, men blivit avbruten med annat och aldrig kom tillbaka.

150126_fiskeby (23 av 61)

150126_fiskeby (17 av 61)

Dörrarna på skåpen utmed ena väggen i rummet står på vid gavel. De öppna dörrarna avslöjar hyllor med högar av blanketter, tidigare sorterade i minutiös ordning. Dokument för allehanda godshantering. Ett flertal städer i både Tyskland och Danmark finns uppmärkta på hyllplanen, där alla blanketter nu ligger utspridda som vore det någon som haft något emot ordnad struktur. På andra hyllor hittar jag stämpelfärg, skrivmaskinsband och tomma askar för olika kontorsmateriel. Tydliga spår av den verksamhet som här pågick i hundra år. Det var övervägande godstågstrafik som utgjorde verksamheten på platsen och Fiskeby station var aldrig en station med mycket persontrafik.

150126_fiskeby (21 av 61)

150126_fiskeby (18 av 61)

Bottenvåningen inrymmer, bortsett från väntsal och tjänsteutrymmen, även en bostad med ett rum och kök. Rummet vetter mot järnvägen och köket mot husets baksida. Eternellerna på fönsterbrädorna ger en hemtrevlig, lite gammaldags och ombonad känsla. Jag bestämmer mig för att lägenheten bebotts av människor som en gång trivts med sin tillvaro i det gamla huset. Det vit- och rödrutiga köksgolvet tillsammans med vedspisen fulländar atmosfären av lantligt 50-tal. Här hade jag mycket väl kunnat bo och trivas, tänker jag.

150126_fiskeby (32 av 61)

150126_fiskeby (31 av 61)

Efter att ha konstaterat att vedlåren i svalen är fylld till bredden av för länge sedan huggen ved, tar jag trappan upp till övervåningen. Här finner jag ett rum till höger i trapphuset, med två kattvindar. Tvärsöver trapphuset kommer jag in i ett väl tilltaget kök med en, vad det verkar, helt intakt emaljerad Husqvarnaspis.

150126_fiskeby (43 av 61)

150126_fiskeby (41 av 61)

150126_fiskeby (34 av 61)

Även här står eternellerna kvar på fönsterbrädorna. Det är en stor och rymlig lägenhet med fyra rum, kök och badrum. Alla kaminer är borta, men kakelugnen står fortfarande kvar i ”stora rummet”. Rummet med den stora kakelugnen och sina stora fönster måste ha varit något av ett ”paradrum”, kan jag tro.

150126_fiskeby (36 av 61)

Det stora rummet har på senare år använts som arkiv för all dokumentation av händelser inom verksamheten. Tidrapporter, projekt, underhåll, avlöningshandlingar och fordonsjournaler. Allt i prydliga dokumentlådor, noggrant nedtecknat och bokfört.

150126_fiskeby (39 av 61)

En smal trappa leder upp till den rymliga vinden. En doft av friskt, men åldrat virke slår emot mig. Det knarrar i trappen under mina steg. På håll hörs signalen från järnvägsbommarna vid övergången en bit bort. Strax dundrar ett regionaltåg förbi utanför det spruckna och tejpade vindsfönstret. Tåget passerar på några sekunder. Det går fort utanför det rum där jag befinner mig. Utanför det rum där tiden stannat.

150126_fiskeby (57 av 61)

Varför lägger jag nu ner tid på att formulera mig om tider som flytt? En desillusionerad bakåtsträvare utan framtidsvisioner, kanske du tänker om mig. Eller en obotlig romantiker som tror att allt var så förbannat bra förr i tiden. Ju förr desto bättre, typ? Nej du, långt ifrån. Men vad är det för fel på att vilja bevara några gamla miljöer undrar jag då? Idag, i en tid när det är högsta mode och samtidigt löjligt dyrt att jaga efter ”den gamla äkta känslan”. Ganska lustigt beteende att först rata och sedan, i ren fåfänga, jaga runt i butiker för att försöka skapa något som ändå aldrig kommer att infinna sig.

150126_fiskeby (54 av 61)

Som jag skrivit i tidigare inlägg handlar det inte om att kategoriskt säga nej till nytt eller till förändringar. Men jag menar att förändring i de allra flesta fall har större chans att falla väl ut om processen får ta lite tid, bland annat genom att det också skapar trygghet för många i samhället. För att inte tala om att urskiljningslös snabb utveckling och omsättning av miljöer och material strider mot modeuttrycket ”miljömedvetenhet”. Självklart finns det undantag som bekräftar regeln. Händelser i människors liv som gör att man ibland tvingas vända blad och lämna allt gammalt efter sig för att starta på nytt. Men under normala betingelser kan det väl inte vara fel att vilja bevara valda delar av det gamla. För en vacker dag, hur du än vrider och vänder på tingen, är det bara minnena du har kvar.

 

 

 

10 comments

    1. Känner tyvärr inte till vad som kommer att ske med stationshuset. Skall uppdatera mig i ärendet och återkomma vid tillfälle.

      Med vänliga hälsningar / Per Engström

  1. Ändring av uppgifter: Det är Trafikverket som äger både stationshuset och marken. Samtal om att använda huset behöver alltså ske med Trafikverket och sen kontakt med Norrköpings kommun om att ta beslut om att bevara huset. Hör gärna av dig Per och andra läsare. /Mikael

  2. Hej Per!

    Tack för den fina dokumentationen och innehållsrika texterna om stationshuset!

    Vilket härligt hus och fin miljö. Arkivmaterialet du fotograferade i ”stora rummet” är om det tillkom före SJ:s bolagisering, vilket det troligen gjorde, rimligen allmän handling och lyder under tryckfrihetslagen och arkivlagen och kommer flyttas till arkivinstitution. Stadsarkivarien i Norrköping har tagit tag i kontakt med SJ och Riksarkivet i Stockholm är även informerat. Antar handlingarna står kvar i stationshuset eftersom ditt reportage gjordes för mindre än ett halvår sen och huset varit tillbommat och låst sedan dess och före det under alla dessa år. Du har alltså gjort en stor gärning för att framtida goda pusselbitar vid järnväghistorisk forskning blir kvar för framtiden genom att det blev synligt vad som förvarades i huset. Men mer än så – att det varit möjligt för oss som läst din blogg att se de värdefulla kulturhistoriska detaljer och den frysta tidsbilden inredningen inomhus med föremål ger.

    Kommunantikvarien i Norrköping har meddelat att ett överordnat beslut i kommunen är att stationshuset rivs till nu i höst 2015 om kommunen (som äger huset)inte finner en intressent/ brukare som vill använda byggnaden (beslutet att vilja riva är inte kommunantikvariens). De uppgifterna har Svenska byggnadsvårdsföreningens länsombud (som även engagerat sig för att bevara huset) fått i fredags. Den bilväg som ska byggas i samma område ett stycke bort inverkar inte på om stationshuset kan vara kvar eller inte. Det stolta och charmiga Fiskeby stationshus som sedan 1870-talet marknadsfört och varit centralpunkt för orten och den moderna tiden när järnvägarna slutligt blev utbyggda i landet kan ha en ljus framtid om vi hjälps åt med att finna en seriös aktör som kan och vill använda huset. Att kunna nyttja det är ett privilegium, ett hus med skönhet, kulturhistoriskt värde och väl tilltagna ytor. Välbyggt är det också. Är själv bosatt i Nacka öster om Stockholm och undrar om du vill hjälpa mig att sondera terrängen på nyfikna, engagerade och intresserade som seriöst vill använda huset. Har själv i fredags hört av mig till Östra Eneby hembygdsförening. Min e-postadress är baugus.mikael@gmail.com. Du, utöver Per, som läser det här är också hjärtligt välkommen att höra av dig i frågan.

    Hälsar

    Mikael

  3. Själv har jag också dålig erfarenhet då det gäller kommuners kulturhistoriska ansvar (Nacka kommun). I fallet Fiskeby frågar man sig om det inte finns någon kommunantikvarie, någon kulturnämnd eller politiker med ansvarskänsla.
    JPL

    1. Hej,

      Tyvärr har jag dålig koll på det politiska och de juridiska turerna och vem som bestämmer vad och allt. Men visst finns det antikvariska instanser (kan tyvärr inte den rätta terminologin) som har synpunkter här i staden och gör vad de kan, men som så ofta annars är det ju våra politiker som får sin vilja igenom. I Norrköping var, om jag inte är helt fel underrättad, International Harvesters gamla huvudkontor K-märkt men revs trots detta på nittiotalet någon gång, har jag för mig. Norrköping hade sveriges längsta magasin byggt i trä nere vid järnvägsstationen. Detta magasin brann upp i sin helhet och ”dagen efter” byggdes ett resecentrum. I skenet av det faktum att hela kvarter i centrum revs på sjuttiotalet och först nu bebyggs, måste man ju beundra den handlingskraft och snabbhet när det gällde byggandet av resecentrum.

      Har du läst mitt inlägg om Vulcan på hemsidan? Där handlar det om fabrikslokaler från 1873 med en mycket intressant industrihistorik, framför allt med Norrköpingsmått mätt. Men även på riksplan och internationellt plan måste byggnaderna på det 7,6 hektar stora området anses intressanta. Så din undran om politiker med ansvarskänsla lämnar jag okommenterad.

      Jag har inte besökt, men jag har hört om och sett på internet, Atlas Copcos gamla lokaler i Sickla. Om våra politiker skulle ta sitt ansvar, skulle de ta dessa fastigheter och exempel i andra städer med lyckade konverteringar av gamla lokaler och göra något liknande i Norrköping. Nu kan man ju hävda att man redan gjort det i och med Industrilandskapet mitt inne i staden, men jag hävdar, med all rätt, att man endast fokuserar på den textilindustri som gjorde Norrköping känt och har definitivt utelämnat allt som rör hamnens, varvens och den mekaniska industri som gjorde att Norrköping en gång var Sveriges fjärde största stad.

      Ja, det blev ett långt svar på din kommentar men detta är något som engagerar mig.

      Med vänliga hälsningar / Per Engström

  4. Fint och välformulerat reportage med fina bilder. Man stannar upp tänker lite extra.

    1. Tack Tommy!

      Det glädjer mig att du uppskattar min text och mina bilder.

      Med vänliga hälsningar / Per

  5. Bra reportage!! Ack så viktigt att beskriva en historia som inte är så avlägsen i tiden.

    1. Tack Anders,
      Vad roligt att du tycker om det jag presenterar på hemsidan. Inte helt ovidkommande att reflektera över det som var alldeles nyss i en tid som ser ut som den gör.

      Med vänliga hälsningar / Per

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.