Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Den lilla storstaden…

2015/06/04 , , Per Engström

Min bilddokumentation av Norrköping fortsätter. Ett Norrköping som väldigt få ägnar en tanke åt och som snart får skatta åt förgängelsen. Saknad av ingen. Eller? Slitet och nött, snett och vint, falnat och…fult? Nej, inte i mina ögon. Men visst, det hade inte skadat med lite puts, trots allt.

150505_butängen-8

Väl medveten om att mina bilder och texter inte ger mig någon plats i finrummen ser jag det vackra i det slitna. Butängen är en stadsdel som inom en snar framtid kommer att genomgå en stor förändring när Norrköping skall bli storstad. Förändringar är många gånger nödvändiga och skall de leda till något bestående positivt, bör det ske med varsam hand och väl förankrat hos allmänheten.

150505_butängen-24

Jag tar del av Lasse Södergrens intressanta berättelser och fantastiska dokumentation av stadens utveckling ”Stad i förändring”. Jag tar till mig all den information Lasse så fint presenterar i sin serie bestående av fyra DVD och är glad över att på ett så överskådligt sätt, kunna ta del av vad som skett med staden. Måhända det vore en bra idé att visa hans arbete i skolorna för att upplysa om att vi i dag har det förbannat bra. Kanske inte bara i skolorna förresten, utan för di äldre också. Det är med tacksamhet jag konstaterar att jag har förmånen att ha ett boende med alla bekvämligheter jag behöver, dessutom mer utrymme än jag egentligen behöver.

150505_butängen-45

Kan inte låta bli att reflektera över skillnaderna på förutsättningarna då och nu. Skillnaderna i orsakerna till varför man ville, och vill, förändra. Då, på femtiotalet när Norrköping var Sveriges fjärde största stad, med Sveriges sämsta levnadsstandard, handlade det om att skapa normala bostadsförhållanden för stadens invånare. Då handlade det om att avskaffa en  bostadsstandard som idag definieras som slum.

150505_butängen-32

Idag är förutsättningarna helt annorlunda. Nu handlar det inte om att riva för att bygga bort ohyra och undermålig levnadsstandard. Nu handlar det om att riva för att bygga boende för att staden skall expandera och för att skapa lönsamhet. En självklarhet alltså. Men förändringar kan ske på många olika sätt. Då revs byggnader som var sanitära olägenheter och bortom all räddning. Utan att jag var där när allt detta hände, inser jag ändå att rivningen av de gamla byggnaderna många gånger skedde urskiljningslöst. Man ville göra bokslut och markera en ny era, ta avstånd från det gamla och fula. Det är lätt att vara efterklok men det är dumt att inte lära av begångna misstag.

150505_butängen-26

Jag kommer osökt att tänka på Klarakvarteren i Stockholm och Hjalmar Mehr som var finansborgarråd på femtio- och sextiotalet. Jag citerar Viktor Barth-Kron på Dagens Nyheter: ”Åsikter om vilket politiskt eftermäle Hjalmar Mehr förtjänar bäst tenderar att variera med partifärg, men möjligen kan man något sånär objektivt säga att Mehr och hans män var så angelägna att ordna det bästa åt folket att man ibland glömde bort att ta reda vad det var folket egentligen ville ha.” (DN, 2014-02-18)

150505_butängen-13

Tro nu inte att jag på något sätt drar paralleller mellan Klarakvarteren i Stockholm och Butängens industriområde, inte alls. Det handlar mer om själva processen för att få igenom sina viljor. Den information som går ut till allmänheten är ofta så komplicerad och invecklad att inte en jävel begriper vad det står. Antingen det, eller så är informationen så snyggt förpackad att det rinnner mjölk och honung ur broschyren, självklart formulerad på ett sätt som skulle kunna sälja sand till en beduin i öknen. Allt går att sälja med mördande reklam, som bekant.

150505_butängen-115

Butängens industriområde är inte ett av världens sju underverk, det inser jag. Men jag finner området riktigt hemtrevligt, samtidigt som jag förstår att områdets bebyggelse får stryka på foten för stadens expansion. Däremot har jag mycket svårt att förstå varför det intilliggande området, med NOSS gamla fabriksbyggnader från slutet av artonhundratalet, inte anses vara värt att bevara till eftervärlden.

150505_butängen-82

Det finns ett privatfinansierat arkitektritat förslag som skulle förvandla Vulkans gamla verkstadsområde till en fantastisk stadsdel på nästan åtta hektar. Stadsdelen skulle omfatta bostäder, kontor, restauranger och butiker, allt som en stadsdel skall ha. De gamla verkstadslokalerna skulle, tillsammans med de nya byggnaderna, kunna bli en fantastisk mix mellan gammalt och nytt. Hoppas att de som bestämmer också inser detta. Det blir intressant att se hur detta förslag kommer mottas när det kommer ut till den breda allmänheten.

150505_butängen-73

Kronängsgatan och Vulkangatan på Butängen är två bakgator kantade av mindre industrier och små ”skuttfirmor”,  näringsidkare som har sina trofasta kunder. En och annan strökund hittar förstås också hit. En viktig kugge i staden som kommer att försvinna i och med att staden utvecklas.

150505_butängen-122

Jag flyttade till Norrköping 1982 och tänkte, att jag flyttar väl hem till Stockholm igen när jag studerat klart. Men jag trivdes med en gång i min nya stad. En av många bra saker jag ganska snabbt kom underfund med var närheten. Närheten till så många olika näringsområden att jag kunde utföra en hel rad med ärenden och ändå ha större delen av dagen kvar till att utföra något produktivt. Jag fann också att lugnet i den lilla storstaden skänkte ro. Att bo i en stad med stort utbud och ändå bo på landet, liksom. Men snart kanske jag återigen bor i en storstad. För alla verkar tro sig veta, att lycka, framgång och välmående, det finner man i högt tempo och storstadspuls. Åtminstone om man läser reklambladen för det nya Norrköping…

150505_butängen-132

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.