Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

En ny rivningsvåg…

2016/02/09 , , Per Engström

Tro´t eller ej, men nu är en ny rivningsvåg på väg mot vår stad igen. Förra gången, för en femtio, sextio år sisådär, var det för att sanera undermålig bostadsstandard och för att gles ut staden. Nu är det vilsna politikers visioner och skrytbyggen som gör att kulturhistoriska landmärken eventuellt kommer att få stryka på foten. Inlägget handlar i första hand om Norrköping, men resonemanget är applicerbart på vårt land i stort.

Men vi tar det från början:

Jag har skrivit det förut, och jag skriver det igen: Jag är inte emot förändring och utveckling! Jag vill däremot att utvecklingen skall ske med en gnutta sunt förnuft och anpassad efter rådande omständigheter. Alldeles för stora förändringar framtvingade över en natt är aldrig bra. Många processer måste få ta tid för att bli lyckade, annars riskerar de bara att bli misslyckade monument över de som velat skriva in sig i världshistorien.

Men hur når man då ut till allmänheten när det gäller information som inte ligger i linje med de i staden styrandes åsikter? Vart vänder man sig när tidningarna hänvisar till ”att det inte ligger i allmänhetens intresse” och därför inte vill publicera informationen.

160209_vulcan_rekning-5126

Under arbetet med min bilddokumentation av valda delar av Norrköping, har jag fått många signaler på att de styrande inte vill, att ur deras synvinkel, avvikande information skall komma allmänheten till livs. Man presenterar istället sitt förslag som det enda. Det finns en agenda och den är lagd, därmed basta. Man vill helt enkelt göra det svårt för den enskilda individen att komma till tals. Antingen det, eller så beror det på att man förlorat förmågan att se vems intresse man egentligen jobbar för.
Visst presenteras förslag i enlighet med lagar och förordningar, men på vilken nivå? För det vet man, att väldigt få sätter sig ner och går igenom fördjupade översiktsplaner på x antal hyllmetrar. Jag måste förstås nämna att man faktiskt går ut med kortfattad information. Alltså väl vald information, taktiskt formulerad där man plockat ut endast de bitar som vill få dig och mig att tro att det inte finns någon hake med någonting. Lite som ”Hederlige Harrys Felfria Begagnade Bil”, typ.

160209_vulcan_26an_ljustest-11-2

Bilderna i detta inlägg är tagna inne på ett av Norrköpings mest spännande områden: Vulcans gamla Industriområde med fantastiska fastigheter och miljöer. Fastigheter som bär spår av över hundrafyrtio års verksamhet med framställning av mekaniska produkter. Spåren av tidigare verksamhet är påtaglig, nästan så att man kan ta på tider som flytt. Byggnader som har historiskt värde, såväl lokalt som internationellt. Industrihistoria som har fallit i glömska och i skuggan av det numera välkända Industrilandskapet. Fastigheten ligger nu i vägen för Ostlänkens dragning, säger våra kommunalpolitiker. Men faktum är att fastigheten ligger i vägen för Ostlänken om man läser bibeln som fan plägar göra, säger jag då. För det ligger till som så, att Norrköpings politikers förslag till Ostlänkens dragning inte stämmer överens med Trafikverkets planer (i skrivandes stund) och jobbar därmed utifrån en egen agenda. För den som vill fördjupa sig, hänvisar jag till Trafikverkets, respektive Norrköpings kommuns hemsidor och där söka sig vidare till information om Ostlänken, om du orkar och har tid över…mycket tid över.

Runt om i Sverige har delar av våra folkvalda politiker tack och lov börjat inse värdet i dessa fastigheter, och att bevara spåren av den Svenska industrihistorien. De har insett möjligheterna i att anpassa de gamla anrika byggnaderna till nya användningsområden såsom bostäder, kontor, butiker, restauranger, m.m. Man har införlivat parker och promenadstråk med de gamla, minst sagt, robusta fastigheterna och skapat helt nya stadsdelar med respektive stads unika prägel. I Norrköping har vi Industrilandskapet, men varför begränsa sig till Industrilandskapet och textilindustrin, när Norrköpings industrihistoria är så otroligt mycket mer omfattande?

160209_vulcan_rekning-5068

Norrköpings Industrilandskap är, i ordets rätta bemärkelse, fantastiskt. Tidigare avspärrade områden och, efter Holmens flytt från området, avfolkade ytor, sjuder sedan många år återigen av liv, rörelse och olika verksamheter. Hatten av för alla inblandade som förvandlat det gamla fabriksområdet till vad det är idag. Förvandlingen är nu inte en människas verk, utan många människors dagsgärningar som bidragit till att skapa en unik miljö i hjärtat av Norrköping.

160209_vulcan_rekning-5091

Men, varför kan man inte upprepa den framgångssagan? Man ser lyckade konverteringar av gamla industrier över hela landet; Göteborgs varvsindustriområden, Sickla Stad i Stockholm, Signalfabriken i Sundbyberg, m.fl, m.fl. Varför kan man inte, med facit i hand, kopiera alla framgångskoncept och göra likadant med Vulcans gamla industriområde på Butängen? Varför kan man inte lyfta fram annan industri än den textila? Norrköping sitter på så otroligt mycket mer industrihistoria än bara textilindustrin. Jag vågar påstå att det inte är allmänt känt att Norrköpings varvsindustri på sjutton- och artonhundratalet, byggde fler fartyg än Stockholm och Göteborg tillsammans, bara som ett exempel. Ett av flera varv var Motala varv (Motala Verkstad) som bland annat byggde Monitorer och världens första tankfartyg, Zoroaster. Men ett otal andra fartyg har också lämnat stapelbäddarna utmed Motala Ström i Norrköping och ämnet förtjänar mer plats än vad jag här kan göra rättvisa. På ett för mig oförklarligt sätt har alltså både varvsindustrin och den mekaniska industrin fallit i total glömska. Industrier som i allra högsta grad bidragit till att forma Norrköping. Något som med lätthet skulle kunna åskådliggöras och komplettera Industrilandskapet.

160209_vulcan_26an_ljustest-19

Om viljan fanns, skulle man mycket väl kunna presentera Norrköping som en tidig komplett Industristad med en industriell verksamhet som sträcker sig långt utanför vår stad, inte bara inom Sverige, utan även internationellt. Men nu är det är inte bara gamla industrifastigheter som hotas av rivning. Jag talar heller inte om byggnader som av sina ägare låtit förfalla och nu står i vägen för stadens expansion. De skulle istället, vilket torde vara uppenbart för var och en, kunna ingå i den nya bebyggelsen och utgöra landmärken för nuvarande och framtida invånare, att orientera sig efter. Det handlar alltså om fastigheter som underhållits och i flera fall kan användas redan i morgon dag. Om man bara fattade rätt beslut. Däremot är det ju ingen hemlighet, att taktiken hos många av de som styr och ställer, är just att förhala beslut om fastigheters fortlevnad, för att på detta sätt låta dem förfalla till ett skick bortom all räddning. När förfallet gått så långt att det inte längre går att rädda byggnaden, ja då är det ju ingen som kan fördöma beslutet om rivning, bara fördöma bristen på handlingskraft. Vilket i sig inte spelar någon roll eftersom man då redan fått som man ville.

Jag vill med detta väcka frågan till liv; hur vill vi att det skall se ut i Norrköping i framtiden? Vill vi likrikta vår stad och därmed tappa stadens identitet. För om vi låter rivningsvågen komma ända upp på stranden, då är det bara genom att läsa på skylten vid stadens nya fina resecentrum, som vi kan avgöra i vilken stad vi befinner oss. Vi får det tvivelaktiga nöjet att välkomna människor till vår nybyggda sterila och själlösa stad. Därmed inte sagt att man inte skall ha visioner. Men för guds skull, bygg inte bort den atmosfär som präglar just Norrköping. När jag ser de färglada arkitektförslagen över hur Butängen kan komma att se ut, med en skyline som skulle få New York att framstå som vilket Köping som helst, börjar jag på allvar fundera över om inte de styrande inom kommunen drabbats av hybris.

160209_vulcan_26an_ljustest-22

Innan jag avrundar, vill jag passa på att fråga om gemene man verkligen satt sig in i vad ett nytt resecentrum i upphöjt markläge kommer att kosta Norrköpings skattebetalare, till skillnad från ett i markplan? Enligt kommunens utredningar 2015, beräknas kostnaderna för ett nytt resecentrum i upphöjt markläge uppgå till närmare sex miljarder kronor, varav hur mycket som drabbar Norrköpings skattebetalare har jag inte lyckats uttyda än, då det tycks variera beroende på vem man frågar, och jag ber därför att få återkomma i saken.

Men det vet vi alla, att presenterade kostnadskalkyler sällan (läs ”aldrig”) håller sträck. Redan nu flaggar man för ökade kostnader. Och ni minns väl bron mellan Visualiseringscenter och Campus med beräknad kostnad på tolv miljoner kronor, där notan landade på sjutton? Hur många spänn över budgeterad kostnad hamnar slutnotan när det kalkyleras med många miljarder?

Jag älskar formuleringarna i den fördjupade översiktsplanen för det nya resecentrum, bl.a. ”slutsatsen är att på lång sikt bedöms intäkterna överstiga kostnaderna för exploateringen”. Känns ju lugnande, eller? Och på hur lång sikt då, kan man undra? I sammanhanget tycker jag också det kan vara värt att nämna att den totala kostnaden för skola, vård och omsorg i Norrköping under 2015 var budgeterad till sex miljarder kronor.

Alltså, klarar vi kostnaden för ett dyrare resecentrum med tanke på hur vård, skola och omsorg ser ut i Norrköping i dag? Om man nu vill vara generös och investera i norra Europas finaste resecentrum som argument för att locka kapitalstarka arbetspendlare att bosätta sig i vår stad, ja då kanske man först bör se över bl.a. vård, skola och omsorg? För jag tror inte att nämnda målgrupp väljer Norrköping som förstahandsval, inte med tanke på Norrköpings kriminalitet, eftersatt underhåll av skolbyggnader, bristfälliga resurser till undervisning, köer till barnomsorg, bristfälliga resurser till vården, etc., etc.

Om man till allt detta lägger att stadens unika fastigheter riskerar att rivas, parker och grönområden naggas i kanterna eller bebyggas helt, då känner i alla fall jag vemod och ser min stad förändras till en stad mindre attraktiv att bo i. Slutligen och till sist undrar jag, bortsett från allt annat, om man till fullo insett vad det kommer att innebära med tåg som rusar fram, mitt genom stadens centrum i 120 km/h? Motorvägen drar man förbi stadens centrum, men järnvägens motsvarighet skall gå rätt genom stadskärnan. Förklara gärna logiken i detta? Tackar på förhand.

160209_vulcan_26an_ljustest-29

1 comment

  1. Tycker också det är synd att Noss är rivningshotat. Men det är väl inte resecentrumets upphöjning som orsakar det? Ostlänkens tunnelmynning hamnar ju oavsett vid Bergslagsgatan. Alternativet var så vitt jag vet att lägga tunnelmynningen vid Norr tull med rivningshot av bla Pihlska skolan som följd. Hursomhelst, Hyresbostäder köpte ju hela Vulcanområdet för ett tag sen, kanske man kan fråga dem huruvida de räknar med att kunna spara något av bebyggelsen där. Ett annat nära förestående rivningsobjekt är ju annars E.Ons hetvattencentral på Saltängen. Enligt kommunen ska den rivas snart för att kunna sanera tomten. Den borde fotodokumenteras innan den försvinner.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.