Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Fiskeby station, spårlöst försvunnen…

2016/03/21 , , Per Engström

Nu har våra politiker i Norrköping funderat. Jodå, så är det! Dom säger det själva, i TV till och med. Lyssna själv på inslaget ”Het debatt om Ostlänken” som sändes i Östnytt härförleden.

160317_fiskeby_rivs-5

När jag ser inslaget tänker jag att man tydligen suttit i åratal och arbetat med någonting man inte riktigt vetat om man behöver eller ej. För hur skall jag annars tolka uttalandet om att man först nu funderat och kommit fram till en sak man i rimlighetens namn borde haft klart för sig långt tidigare. Eller är det så man jobbar med järnvägsfrågor i Sverige, och inom politiken i övrigt kanske? Lite som att hoppa på tåget som kommer in på stationen och först när tåget börjat rulla, fråga konduktören om vart man är på väg.

160317_fiskeby_rivs-183

Men nu är det inte bara lokalpolitiker som börjar fundera först efter många års projekteringsarbete. Det sker på riksplanet också, minsann. Rätt skall vara rätt. I dagarna har man som bekant tillsatt en snabbutredning för att reda ut om det inte vore fullt möjligt och mer ekonomiskt att rusta upp och komplettera det befintliga järnvägsnätet. Eller hade man bara beslutat om att man skall tillsätta en snabbutredning, eller var det en utredning om behovet av att tillsätta en utredning? Är det någon som vet?

160317_fiskeby_rivs-144

Och så var det det här med Fiskeby stationshus från 1873. Persontrafiken upphörde visserligen redan 1965 och godstrafiken upphörde omkring tjugofem år senare. Men i en inventering av miljöer och hus i Norrköpings kommun som gjordes redan 1976, ansåg man att byggnaden hade ett kulturhistoriskt värde och blev därför klassad som ”skyddsvärd bebyggelse”. Källor inom kommunen säger att man har haft planer på att behålla huset, men som så många andra gånger kom man på andra tankar.

160317_fiskeby_rivs-84

Stationen som stått tom i decennier under tiden man funderat, är alltså nu riven. I och med det är en del av etthundrafyrtiotre år gammal Svensk järnvägshistoria borta för alltid. Det hade tydligen funderats klart. Ett av argumenten för att riva Fiskeby station, har varit att huset oturligt nog uppfördes på just den plats där man etthundrafyrtiotre år senare bestämde sig för att bygga en trafikplats för av/påfart till E4:an. Men återigen, jag har sett planer där huset inte alls legat i vägen för byggplanerna. Det är inte helt lätt att få en klar bild av vad som är fakta och vad som är fiction. Men i och med att rivningen nu fullbordats kunde man ju förmoda att allt var klart för att sätta spaden i marken och påbörja bygget med den nya trafikplatsen.

160317_fiskeby_rivs-52

Läste i en artikel i NT härom veckan att Norrköpings kommun har beställt jobbet med byggandet av trafikplatsen, en upphandling om 81 miljoner kronor, och att man vill starta bygget redan till hösten. Men man hade tydligen inte funderat klart, här heller. Så måste det ju vara eftersom man tydligen inte är överens, kommunen och trafikverket alltså. Det finns en tveksamhet kring påfarten och det föreligger risk för att det kan bli köbildning ut mot E4:an. (Kom man på det i efterhand?) Trafikverket ålägger nu Norrköpings kommun att ”göra det troligt att det kommer att fungera”. Vi får väl se hur det blir i slutänden, när alla funderat klart.

160317_fiskeby_rivs-245

När jag ändå är inne på det här med funderingar om Ostlänken så är ju steget inte långt till det nya resecentrum som planeras på Butängen. I Norrköpings kommuns översiktsplan daterad 23/5-02 (sid 21), står att läsa om behovet av en gång- och cykelbro över järnvägen för ökad tillgänglighet till den nya stadsdelen på Butängen. Fjorton år senare i kommunens översiktsplan daterad 2014-04-30 har den lilla bron, alternativt tunneln, vuxit till ”Norra Europas bästa resecentrum”. Snacka om att ha tagit sig en funderare. Undrar om förändringarna i planerna beror på att man varit på studiebesök i Rotterdam och fått inspiration. En stad något större än Norrköping. Tolv gånger större på ett ungefär.

160317_fiskeby_rivs-193

För svaret på frågan hur man skall nå lycka och framgång i vår stad verkar vara enkel: Riv allt gammalt och bygg nytt och stort så löser sig många problem. Bygg större så löser sig resten. Det finns ingen hake. Kosta vad det kosta vill. Människor och företag kommer vallfärda till Norrköping för att bo och verka. Genialt eller fartblindhet? Det är inte längre frågan om en expansion av staden, snarare en explosion av den samma. Och om Norrköpings nya resecentrum byggs enligt det alternativ som kommunens politiker vill, ja då resulterar det i att fler kulturhistoriska byggnader måste rivas. Väl underhållna, magnifika tegelbyggnader från 1875, som rätt exploaterade skulle komma att bilda en hel stadsdel med unik prägel. Men det är en helt annan historia. Jag funderar lite över om Norrköping är en stad att rivas eller trivas i…

4 comments

  1. Detta har hållt på sedan Banverket blev Trafikverket. Då började dom sälja ut på anbud alla överflödig fastigheter. Banverket hade en annan policy. Dom ville se att fastigheter kom till användning och köpare var ideella organisationer. En krona var ofta priset.

    1. Jag känner till detta och är väl medveten om att man sökt köpare till stationshuset. Nu är det emellertid så, att alla berörda parter, på olika sätt kan framställa ett objekt som mer eller mindre intressant genom väl vald information om framtida planer för såväl objekt som planer för respektive objekts omgivningar…

      Med vänliga hälsningar / Per

  2. Grymt bra bilder på Fiskeby! Tack att du delar med dig så vi kan se och minnas.

    1. Hej Stefan.

      Tack för fina ord. Det är ett rent nöje att förmedla bilder från Norrköping och stadens omgivningar. Jag ställer ut tolv bilder vecka 14 och 15 på stadsbiblioteket. Det är tio bilder från gamla NOSS (Vulcan) och två bilder från Krusnehof med rubriken ”En ny rivningsvåg…”

      Med vänliga hälsningar
      Per

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.