Vi är inne i en tid då allt i min omgivning verkar växa ohämmat. Tänker närmast på gräsmattan som borde ha ansats en smula. Den och hårbeväxningen i mitt ansikte. Den senare växer dock konstant, oavsett årstid. Av ren semesterlättja har jag i ett par veckors tid hållit mig på behörigt avstånd från allt vad rakhyvlar heter. Så vid närmare eftertanke hör det kanske årstiden till, trots allt.
Förra gången jag hade skägg var under mina studier i Göteborg i slutet av åttiotalet. Då var det inte moderiktigt att ha hår i ansiktet, framför allt inte yngre mäns ansikten, vilket också påpekades av många i min omgivning. De hade rätt. Mitt passfoto från den tiden påminner om ett ”mugshot”, en sådan där bild för polisregistret, ni vet.
Under tre års studier hann det rinna en del öl under broarna och många glada stunder blev det. Sena nätter och ystra stunder, tillsammans med nyss nämnda skäggväxt, satte sina spår. Så här i efterhand kan jag nog skatta mig lycklig att jag fick chansen att bli far. Men som allt går i vågor har det kommit i ropet igen, skägg alltså. Kanske man skulle låta rakningen anstå ett tag till. Nu när faderskapet är avklarat spelar det ju ingen roll längre…
Nåväl. Som du märker är detta ett alldagligt inlägg med alldagliga bilder. Ett axplock av bilder från några av mina sommaraktiviteter den senaste tiden, och har kanske inte så mycket med texten att göra. Men vad gjorde jag då under tre veckors ledighet? Tja, bland annat ett uppdrag med bröllopsfotografering (se mitt förra inlägg), midsommarfirande på sommarstället, konsert med Bruce Springsteen, samt Bråvallafestivalen. Jodå, här händer det grejer vill jag lova.
Apropå Bråvallafestivalen så kan jag inte låta bli att reflektera lite över det mänskliga beteendet ändå. Framåt fredagskvällen, på gamla F13, öronproppar till trots, gick ljudet rakt in i min kropp som fick agera resonanslåda. Allt ljud tycktes förstärkas med exponentiell funktion. När jag lämnade festivalen var det med en flyendes känsla. Musiken och basgången var inte längre musik, den blev till krevader i mina öron. Med risk för att anses som en relik, funderar jag alltså över hörselskydden som såldes utmed vägen till festivalområdet. För visst är det väl underligt ändå, att det finns en marknad för att sälja hörselskydd till en upplevelse som skall bestå av att njuta av musik. Lite som att sälja ögonlappar utanför nationalmuseum eller Louvren. Eller vad tycker ni? Men nu får ni inte tro att jag är emot festivaler, absolut inte. Tvärtom. Jag bara funderar lite kring det mänskliga beteendet.
Och så var det det här med miljötänket. Jag får inte riktigt ihop det. Man talar vitt och brett om att yngre generationer får miljömedvetenhet med sig med modersmjölken. Återanvändning och ”second hand” är honnörsord. Nu tror jag dock att de personer som lämnar sin campingutrustning på Bråvallafestivalens camping efter avslutad festival, inser att andrahandsvärdet på kvarlämnade persedlar är förhållandevis lågt. För hur skall jag annars tolka bilderna på det sopberg många av festivalbesökarna lämnade efter sig?
Nåja, det kan vara hur det vill med den saken. Strunta gärna i mina reflektioner. De är endast att betrakta som en produkt av en funderande medelålders man med överkänsliga öron. Men, men, om gud vill och träskorna håller, kommer jag med största sannolikhet fortsätta reflektera över stort som smått. Jag tackar för ordet och ber att få återkomma…
You may also like
