Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Kiss me honey honey (kiss me)…

2016/06/21 , , Per Engström

I min ungdom var jag övertygad om att jag skulle gifta mig. Nu är jag ingen ungdom längre och jag är fortfarande ogift. I början av nittiotalet inköptes tio meter sidentyg i Hongkong under en av mina världsomseglingar till sjöss. Tyg som skulle förvandlas till brudklänning av min blivande svägerska. Tyget ligger nog kvar i något förråd och samlar damm. Mest troligen malätet, eller äter mal sidentyg? Åren gick och det där med bröllop blev mer och mer avlägset. En bröllopsfest är ju inte gratis precis, och det var så mycket som skulle införskaffas innan vi slog på stort, och till. På gummans fråga om vi inte skulle ta och gifta oss snart, för en femton år sedan sisådär, vill jag minnas att jag framhöll vikten av att köpa en svarv först. När svarven var inköpt kände jag ett skriande behov av en tändkuletraktor, eftersom vi bor så till att den skulle komma väl till pass, i ett villaområde mitt inne i stan. Det blev ingen tändkuletraktor. Det blev inget bröllop heller. Gumman sa att om hon inte blev gift innan hon fyllt femtio, fick det vara. Hon fyllde femtio härförleden. Vårt förhållandet består trots detta, efter tjugofyra år tillsammans, varav närmare femton av dessa med svarv. Låter det som jag är tråkig? Kanske är det så, men jag har aldrig påstått motsatsen heller.

160618_sami_och_emma-101

160618_sami_och_emma-2

160618_sami_och_emma-18

Under mina femtio levnadsår har jag väl varit på fyra bröllop sammanlagt…i alla fall som jag kommer ihåg. Min pappas kusins bröllop när jag var fem inräknat. Reserverar mig därmed för antalet närvarade bröllop. Det kan vara hur som helst med den saken. Jag var i alla fall på bröllop i helgen som gick. Inte mitt eget och inte någon nära vän som gifte sig. Inte heller var det någon kompis som gifte sig. De som gifte sig skulle kunna vara mina egna barn. Till ålder alltså. Men hur kom det sig då att jag var på bröllop? Hade jag månne i en stund av tillfällig förvirring, blivit inspirerad av filmen ”Wedding crashers”? Nej då, så var det alls inte. Om du händelsevis läser detta, vill jag inte vilseleda dig att tro att jag var på ett bröllop där brudparet var mig helt likgiltigt. Långt, långt därifrån! Men vi tar det från början. Så här var det:

160618_sami_och_emma-139

För fem månader sedan, fick jag en fråga av Sami och Emma. Två unga människor, precis i begynnelsen av sina vuxna liv, som frågade mig om jag kunde tänka mig att föreviga deras livs största dag på bild. Jag blev förstås glad, samtidigt lite rädd, och svarade att jag kände mig hedrad av deras fråga men ville tänka på saken innan jag gav dem mitt svar. Det tog mig nog några dagar, en vecka (kommer inte riktigt ihåg) innan jag tog mod till mig och tackade ja. För så är det ju, det krävs mod att våga ta på sig ett hedersuppdrag av sådan kaliber. Om man inte är en person som är helt likgiltig för resultatet av ett åtagande, vill säga. Men om man bryr sig det allra minsta är det en annan sak.

160618_sami_och_emma-104

Oavsett hur du resonerar, är det som sagt ett ett stort ansvar att fotografera ett bröllop. Jag vill inte påstå att jag är modig, men icke för ty krävs det mod, och du får bara en chans att lyckas. Det ges inte tillfälle till omtagning om något går åt hel… Du är rökt, helt enkelt. Dessutom, i och med att brudparet anlitat en fotograf, informeras troligen gästerna om att man undanber sig all annan fotografering i kyrkan. Så där ja! -”Känn ingen press, men ve dig om du misslyckas för då har vi inga bilder alls”, typ.

160618_sami_och_emma-313

160618_sami_och_emma-280

Det om detta. Men det var en annan sak också. Det är inte så att jag är folkskygg, eller talträngd för den delen heller. Käften kan gå på mig som dörren på en billig matservering…när jag vistas i mindre sällskap där jag känner alla närvarande. Men jag skulle ljuga om jag säger att jag finner mig bekvämt tillrätta i ett sällskap på åttio pers där jag inte känner en käft. Det är då jag måste tvinga mig ut ur den berömda lådan och ta klivet in i något som närmast kan beskrivas som raka motsatsen till en komfortzon.

160618_sami_och_emma-478

Hur var det nu med det där om att vara likgiltig inför ett brudpar man inte känner? Jag känner inte Sami och Emma, inte på riktigt. Vi har endast träffats ett par gånger och det på grund av en affärsrelation då det anlitat mig som fotograf. Men det går inte att vara likgiltig inför två människor med sådana personligheter och karaktärer. Att ha fått stiftat bekantskap med det unga paret skänker hopp om framtiden. Jag känner både respekt och värme inför det äkta paret, herr och fru Paulsson. Något som vuxit fram under våren vid våra sporadiska planeringsmöten. En respekt och värme som blommade upp precis som vårens grönska gjort, när vi för första gången umgicks en litet längre stund för preshooting på senvåren. En preshooting som varade i fem och en halv timme. Jag ville visa vilka ställen jag rekognoserat inför porträttfotograferingen på den stora dagen. Förutom de två givna platserna, kyrkan och festplatsen i Abborreberg, hade jag valt ut tre olika platser. Sami och Emma fastnade för två av dem, Krusenhof och Händelö Gård, två ställen som mest troligen kommer att jämnas med marken då Norrköpings kommun bestämt så. Men det hör inte hit, det är en helt annan historia.

160618_sami_och_emma-489

160618_sami_och_emma-4

Tillbaka till min egen roll den här dagen. Som fotograf skulle jag finnas där hela tiden, men helst inte synas. Som en fluga på väggen ungefär, givet utan det irriterande surret förstås. Vad är det då som gör det så roligt att fotografera ett bröllop? För, vad är väl ett bröllop i kyrkan? Det kan ju vara fruktansvärt långtråkigt, å dötrist…å tråkigt…å alldeles…alldeles underbart! För så är det, en vigsel mellan två människor som älskar varandra är i sanning en livsbejakande händelse, och upplevelse tillika. Nu var det så länge sedan jag var på bröllop att jag glömt hur det var. Senast det begav sig var jag dessutom så ung, att jag då såg på tillställningen mer som ett sjudundrande party. Ett party med släktingar och goda vänner, fri mat och dricka och en väntande baksmälla. Men åren går och man får andra perspektiv på tingen.

160618_sami_och_emma-505

160618_sami_och_emma-528

Man ser de äldre släktingarna som något mer värdefullt än förra gången det begav sig; ”Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång”. Man har själv passerat bäst-före-datum och lämnat plats på scenen för de yngre och starkare. Man har tagit ett steg tillbaka och betraktar festandet med ett igenkännandets leende på läpparna.  Ja just ja, det var ju så där det var. Hård och brytsäker, odödlig ända in i evigheten. Med hela livet framför sig kände man den obegränsade tryggheten i att ha sina nära och kära kring sig, samlade på en och samma plats för att tillsammans dela den eviga lyckan av att bli ett med den man älskar mest på jorden. Och det är ju så det är, när allt är som det skall vara.

160618_sami_och_emma-176

160618_sami_och_emma-179

Och vad vore väl ett bröllop utan bröllopsmiddag? Man väljer efter eget tycke och smak, och den fest Sami och Emma bjöd på ute i Abborreberg var en fest i min smak. Sanna mina ord. En fest som inte gick av för hackor utan kommer att vara i mannaminne. Med idel glada miner, skratt och glädje, rycktes jag i mitt inre med av den uppsluppna stämningen och den lycka som fyllde lokalen och området närmast utanför det vackra trähuset. Det kanske inte syntes utan på, men inom mig var jag glad, riktigt glad över upplevelsen. När gästerna sedan avnjutit maten tillsammans med gott att dricka, bjöds det förstås på tårta och avec till kaffet. Kavajerna åkte av ganska tidigt under kvällen, och nu lättades det även på knappar, slipsar och flugor. När alla gäster kände sig mätta och belåtna röjdes lokalerna och det inhyrda bandet började rigga sina instrument inför dansen. Jag kan inte annat än erkänna att jag mer än gärna hade tagit en öl, eller två. Men som jag hade bilen parkerad utanför kunde jag inte annat än avstå från alkoholhaltiga drycker. Och tur var väl det. För en fotograf som under påverkan av alkohol, plötsligt får för sig att han är ung igen mitt under ett bröllop med åttio gäster kan aldrig sluta väl. Speciellt om han inte känner någon på festen som kan gå i god för hans person.

160618_sami_och_emma-185

160618_sami_och_emma-190

Och det mina vänner, det var just detta jag fick uppleva under lördagen, den 18/6 då Sami och Emma lovade att älska varandra i nöd och lust, tills döden skiljer dem åt. Grattis önskar jag er bägge två, och tack för att jag fick hedersuppdraget att föreviga er stora dag. Jag säger inte ”Lycka till”, utan säger istället ”Break a leg”!

160618_sami_och_emma-601

Men hur var det nu med den där kyssen, blev den av överhuvudtaget? Eller kan det vara så, att fotografen faktiskt var på vandring i kyrkan, i jakt på andra vinklar och perspektiv just när brudparet kysste varandra? Åttio bröllopsgäster som väntade på den där kyssen alla talar om, de fick se den. Jag kan inte med ord beskriva den känsla jag kände när jag insåg vad jag just missat. Om jag var svettig av värme innan, förbyttes detta med ens i kallsvett. Hur kan en som tar på sig att fotografera ett bröllop vara närvarande och ändå så långt borta, att han missar dagens clou? Alla närvarande såg kyssen, utom han som var där i egenskap av fotograf. För han var på andra sidan solsystemet och letade intressantare vinklar…

160618_sami_och_emma-627

PS. Jag har några bilder till, där håret inte fladdrar för vinden, och där tärnorna sitter still när bilden tas 😉 DS.

4 comments

  1. Jag kan nog läsa detta blogginlägg och titta på bilderna tusen gånger och aldrig tröttna! Tack återigen Per, du är en fantastisk fotograf!

    1. Hej Emma.
      Tackar för alla fina ord, jätteroligt att höra.

      Jag förstår dig precis, Emma! En så stor och lycklig dag, med så många glada människor omkring sig, alla nära och kära, vill man ju bara återuppleva…gång på gång… på gång 🙂 Och jag hade ju lika trevligt som ni andra, fast utan cognac tillkaffet 😉

      Sköt om er, och hälsa Sami förstås!

      Med vänliga hälsningar
      Per

  2. Jag tackar och bockar allra ödmjukast för dina fina ord, Pasi. Det värmer med så fin feedback!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.