Jag har svårt att tänka mig något mer rofyllt och tillfredsställande, än att utrustad med kameror och matsäck, paddla ut i havsbandet med min VKV kajak.
Stilbild eller rörliga bilder…varför välja?
Men skulle jag producera video? Nej, jag tar ju bara stillbilder. Så har jag mer eller mindre alltid tänkt. Häftiga filmer hör ungdomen till, dom som kan. Ända sedan högstadiet har jag dokumenterat min omgivning endast med stillbildskamera. Med ett undantag; ett projekt i klass åtta-nio, då jag och en kamrat fick för oss att göra en ”cover” på James Bond.
På den tiden, i början av åttiotalet, var det min pappas Super-8 som genererade bildmaterialet. Långfilm? Nej, det lät sig inte göras med månadspengen. Tre minuter Super-8 var dyrt. Vi skrev ett synopsis och början på ett manus till filmen ”Jakob Blond, agent 0,07, med rätt att döda”. Några av våra klasskompisar blev tillfrågade om de ville bli stjärnor i vår produktion.
Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men det var visst en atomfysiker vid namn Odel Bar, som gjort en revolutionerande upptäckt. Bovarna stal ”receptet” och band fast honom på spåret, och med häftiga klipp skulle han bli överkörd av tåget. Ett gipshuvud och grisblod skulle fullända effekten. Jag vill minnas att det föll på att vi inte fick tag på grisblod. Det var något med hälsovårdsmyndigheterna och smittorisk, har jag för mig.
Jag och min kamrat, två nyblivna tonåringar, kontaktade ett hotell i Solna för att spela in några scener i hotellreceptionen, vilket vi fick tillstånd till. Vi fick också tillgång till en ambulans, under förutsättning att förhållandena tillät. Allt var upplagt för en storfilm, med andra ord.
Fast eller handhållet…varför välja?
Jag konstaterar att det inte blev så mycket om kajak i detta inlägg, och hoppas inte din besvikelse blev för stor. Men för att inspirera dig till nya lösningar, och kanske underlätta ditt kajakfotograferande, vill jag visa min lösning på ett alternativ till kamerafäste. En aluminiumplatta med stativ och kulled, som fästes med krokar i befintliga linfästen utan behov av vidare modifieringar. Onödigt? Inte om du frågar mig. För mig innebär det ett komplement till handhållen kamera och därmed nya möjligheter.
Men hur gick det med filmen då?
Blev det någon film? Nej. Det enda som finns kvar idag är ett fåtal filmklipp på några minuter sammanlagt. Det och ett ett halvfärdigt synopsis i samma byrålåda som filmerna. Varför det rann ut i sanden? Ja, den största enskilda orsaken var väl den, att våra kompisar var mer intresserade av att gå till fritidsgården än att agera framför en kamera hållen av två inte fullt så kända filmproducenter.
Med det sagt, blir det härmed filmpremiär på min blog. Tror nästan att en nyare GoPro är billigare idag, än tre minuter Super-8 var i början av åttiotalet…
You may also like
