Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Norrköpings Mekaniska Werkstäder…

2015/01/25 , , Per Engström

I jakten på objekt för min serie om låsta rum i Norrköping, snubblade jag på något som visade sig vara mer än ”bara” lite bilder från ett utrymme som långt i från alla har haft tillgång till. Eller har, för den delen. Här handlar det inte bara om låsta rum, utan även om planer som ger mig en känsla av att nästan hållas lite i skymundan. Eller åtminstone presenteras på ett sådant sätt att det blir oöverskådligt för de som inte verkligen sätter sig in i vad det hela rör sig om.

vulcan001

Jag är mitt uppe i att sätta mig in i en fördjupad översiktsplan, en så kallad ”FÖP”. Det är en plan för hur vi i Norrköping skall få en ny stadsdel att trivas i och som kommer att bli en ”självklar lokalisering för omvärldsdrivna företag”. En helt ny stadsdel på Butängen samt byggandet av ”Europas bästa resecentrum”. Allt enligt nyss nämnda fördjupade översiktsplan.

150116_vulcan-112

Men alltså allvarligt, kom igen. Med så många superlativ staplade på varandra som i denna översiktsplan, eller reklambroschyr snarare, funderar jag på om det inte ligger en hund begraven någonstans på Butängen. Kan det vara så att man befarar ett visst motstånd från skattebetalarna i staden? För billigt kommer det inte att bli. En av mina favoriter bland alla fantastiska formuleringar är denna: ”Slutsatserna är att på lång sikt bedöms intäkterna överstiga kostnaderna för exploateringen”. Jamen då så, var skall jag skriva under? Nej förresten, kanske snarare: Vilken kommande generation kommer att vara skuldfri?

150116_vulcan-3

Efter att ha tagit del av materialet med storslagen text och lika storslagna animerade bilder, funderar jag på hur jag som vanlig medborgare skall ställa mig till det hela? Jag vet inte, jag har liksom inte klurat ut om planerna faktiskt är på allvar eller skall tolkas som en plan över ett nytt Utopia. Inte helt osökt kommer jag att tänka på Lindhagenkommittén som tillsattes 1864 och under 1866 presenterade planer på en sjuttio meter bred Sveaväg, lika bred som Champs-Elysées, som skulle skulle gå från Gustav Adolfs torg till Sveaplan. Nu blev det ju som bekant inget av detta.

150116_vulcan-104

150116_vulcan-88

Jag finner det märkligt att beslutsfattare inte tar större hänsyn till historiskt intressanta miljöer och byggnader. Man kan ju tycka att något borde de lärt sig av det som ägde rum på -50 och 60-talen, och 70-talet också för den delen. Visst, jag inser med enkel logik att det inte finns möjlighet att bevara alla miljöer och fastigheter. Men i det här fallet finns det möjligheter att inte upprepa misstagen, om man bara vill.

150116_vulcan-95

Nu är det alltså eventuellt dags igen. Ett stycke industrihistoria i Norrköping kan försvinna om ett liggande förslag vinner laga kraft. Ett område som istället skulle kunna förvandlas till fantastiska kvarter för såväl boende som besökande och bli ett område med unik prägel. En miljö och ett område som tillsammans med hamnens historia är att betrakta som minst lika intressant som industrilandskapet, men inom andra genrer än textilindustrin.

150116_vulcan-7

150116_vulcan-91

Trots avsaknad av högskolepoäng inom ekonomi inser jag mycket väl att man måste anpassa sig och hänga med i utvecklingen. Jag inser likaväl att en stad måste expandera för att ekonomi och alla samhälleliga funktioner skall bestå. Detta inlägg är inte ett led i att kategoriskt motsäga sig all förändring, men för en förändring anpassad till omständigheterna och det faktum att Norrköping är en stor småstad och trots expansion, så kommer att förbli under överskådlig framtid.

150116_vulcan-4

Området jag syftar på är Vulcans industriområde med fastigheter, mer känt som NOSS för gemene man i Norrköping. Det är den första storindustrin i Norrköping som inte byggdes i direkt anknytning till Strömmen. Det hela startade med bildandet av Norrköpings Mekaniska Verkstads AB år 1875, men redan 1877 bildades AB Mekaniska Verkstaden Vulcan som en rekonstruktion och övertog Mekaniska Verkstadsbolagets lokaler och rörelse.

150116_vulcan-9

150116_vulcan-15

Verkstaden omfattade gjuteri, smedja, plåtslageri och maskinverkstad. Under de tidigare produktionsåren tillverkades ångpannor, pumpar, petroleummotorer, jordbruksredskap, diverse mekaniska anordningar, gjutjärnsdetaljer m.m. Företaget, med Norrköpings Mekaniska Verkstäder i grunden, har alltså levererat mycket av den tekniska utrustning som återfanns i Norrköpings övriga industrier som möjliggjorde den verksamhet som var belägen  i bland annat Industrilandskapet. Under åren innehade företaget även en rad olika patent vilket förstås innebar att det också fanns en experimentavdelning. Detta tillsammans med all produktion som gått på export utgör området Vulcan med sina industrifastigheter till en viktig kugge i Norrköpings tekniska industrihistoria och borde därför bevaras.

150116_vulcan-21

150116_vulcan-19

Området har också en internationellt industrihistorisk anknytning. När McCormick Harvesting Co och Deering Harvester Co i USA hade gått samman 1902 och bildat International Harvester Co (IHC), började den nya koncernen undersöka möjligheterna att upprätta egna sammansättningsfabriker runtom i världen. Ledningen insåg att det inte bara skulle bidra till att minska kostnaderna utan att företaget på det sättet också skulle kunna anpassa produkterna bättre efter de lokala behoven. Den första fabriken utanför USA blev alltså Vulcan i Norrköping så tidigt som 1905. Produktionen som nu tog vid i form av jordbruksredskap testades på åkrarna som vid denna tid omgav fabriken. International Harvesters egen testbana med andra ord. Företaget hade produktion i dessa lokaler fram till 1969 då NOSS tog över och fortsatte med verksamhet i lokalerna, men nu med tillverkning av utrustning till pappersindustrin.

150116_vulcan-29

150116_vulcan-24

Jag förstår inte varför det inte får finnas plats för historiska milstolpar när man projekterar nya områden. Att projektera så att människorna tappar referenspunkter och perspektiv såväl geografiskt som historiskt. Städerna tappar sin prägel och det unika försvinner. Nyanser slätas ut och till slut ser alla städer likadana ut. Det är endast genom att läsa på skylten vid stadens resecentrum man kan uttyda vilken stad man befinner sig i. Trevnad i en stad kan inte skapas över en natt. Den charm som uppstår i och med blandning av gammalt och nytt kan inte bara värderas i pengar och går heller inte att skapa på konstgjord väg. För patinering av byggnader och hela kvarter krävs nämligen tidens tand och det kan inte ens en politiker förhandla bort, även om det ibland verkar som de försöker.

150116_vulcan-31

150116_vulcan-46

Att genuina miljöer jämnas med marken ter sig extra lustigt, snudd på humoristiskt, om man tänker på att det i Norrköping rivits en hel del skorstenar med historisk anknytning (många utgjorde säkert en säkerhetsrisk p.g.a. dåligt skick, men inte alla). Sedan går kommunen och betalar en halv miljon spänn (490000 kr) till en konstnär som murar upp en ny skorsten mitt i Strömmen, som en gåva till Campus Norrköping. Snälla, förklara för mig som inget begriper. I sammanhanget tycker jag också det kan vara värt att nämna att den totala kostnaden för skola, vård och omsorg i Norrköping under 2015 är budgeterad till sex miljarder kronor. Ett resecentrum, enligt översiktsplanen för tre miljarder är alltså 50% av denna kostnad! Vi ska ha klart för oss att den extra kostnad som ett resecentrum i upphöjt läge betingar ska betalas av invånarna i Norrköping, inte av staten eller någon annan.

150116_vulcan-43

150116_vulcan-27

En enkel räkneuppgift: Investeringen för resecentrum i upphöjt läge som uppskattats till en merkostnad på tre miljarder kr, innebär enligt samma uppskattning, en finansieringskostnad om 150 miljoner kr/år. Om man då för enkelhetens skull räknar med en befolkningsmängd i Norrköping om 150000 personer, och av dessa räknar med 50000 skattebetalande invånare, skulle förslaget om ett resecentrum med upphöjt spårområde kosta varje person ca 3000 kr/år! Jag kan inte hitta några uppgifter om i hur många år vi skall hålla på att betala innan kalaset är betalt. Det billigare förslaget med markförlagt läge skulle, enligt samma hypotetiska beräkning innebära en skattekostnad om 1 000 kr/person och år.

150116_vulcan-54

Ett beslut om en förändring av denna kaliber skall självklart fattas först efter det att de som bor och verkar i staden har fått möjligheten att säga sitt. Och det skall dessutom föregås av fakta presenterat i ett komprimerat och överskådligt format utan en massa rundsnack med vinklade siffror och argument eller hypotetiska antaganden. Man läser om tveksamma argument av teknisk och praktisk karaktär som talar för det alternativ som innebär att Vulcans anrika fastigheter måste rivas. Men om man inte läser förslaget som fan läser bibeln, inser man ganska snart att det är med slipade formuleringar man kan sälja in sin sak och styra utfallet till det man önskar.

150116_vulcan-77

Slutligen vill jag bara påminna om upphandlingen och utförandet av bron mellan LiU och Visualiseringscenter vars kostnad beräknades till ca 12 miljoner kr. Den slutnotan hamnade på 17 miljoner kr, om jag genom NT är rätt informerad. Hur många spänn över uppskattad kostnad blir det om man kalkylerar med 3 miljarder tro (för resecentrum endast, märk väl)?

150116_vulcan-79

150116_vulcan-17

Det finns ett färdigt förslag på hur det nya området skulle kunna komma att se ut, om man tar sitt sunda förnuft till fånga och inte väljer att dra den nya järnvägen rakt över gamla Vulcans område. Ett arkitektritat förslag där Vulcan/Harvesters industrilokaler integrerats med nya bostäder och andra byggnader och på intet sätt skulle hindra en fortsatt expansion av staden. Tvärtom, byggnaderna skulle tillföra den nya stadsdelen något som inte går att ersätta med nya fastigheter.

150116_vulcan-65

Med detta inlägg önskar jag att alla berörda parter tar sig en riktig funderare på vad staden och dess invånare egentligen behöver och har råd med. Det är lätt att bli fartblind och ryckas med om man stirrar för djupt i färglada broschyrer med vackra presentationer utan att titta på prislappen innan man fattar beslut.

Mycket text för att komma fram till några enkla frågeställningar:

1) Vill vi inte ha kvar unika byggnader och miljöer som fungerar som en länk mellan Norrköpings historia och framtiden, samtidigt som vi får en mycket intressantare och mer spännande stadsbild?

2) Behöver vi ett ”Europas bästa resecentrum”, eller kan vi nöja oss med ett som bara är ”förbannat bra”. Oavsett vilket, vad har vi råd med?

150116_vulcan-81

150116_vulcan-75

150116_vulcan-56

150116_vulcan-85

150116_vulcan-49

150116_vulcan-110

150116_vulcan-105

Källor som ligger till grund för detta inlägg: Norrkopingsprojekt´s blog, Svenska International Harvester-klubben, boken ”I Louis De Geers fotspår” (Arne Malmberg), ”Norrköpings nya resecentrum/Fördjupad utredning”, Kommunfullmäktige sammanträdesprotokoll 5(52) 140616.

2 comments

  1. Hej Mikael.

    Visst är det fantastiska byggnader, men tyvärr så verkar inte Norrköping vara överrepresenterat när det gäller förståndiga beslutsfattare. Till och med så att tongångarna kan bli lätt överhettade, för att uttrycka sig milt, när frågan om att bevara kulturarv kommer upp på tapeten (samtidigt som man funderar på varför det inte kan bli fred på jorden). Och visst skulle det kunna bli en fin stadsdel om de i den inre kretsen beslutade så…

  2. Fantastiska byggnader som vi aldrig kan återskapa hoppas ni har förståndiga människor i Norrköping som förstår värdet och historian ,tänk och få bo här!!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.