Vi, Jonathan och jag alltså, beslöt oss för att ge Industrilandskapet en chans. Det var dags att testa lite porträtt med blixt och gatljus. Lite ljumma i kläderna som vi är bestämde vi oss för att inte trängas med folk på stan och vad passar väl då bättre än att fotografera i hällande regn klockan åtta en söndagkväll i slutet av oktober? I vissa situationer såg jag knappt handen framför mig, och med plastpåsar över utrustningen så kan man väl säga att det var bra att känna till inställningarna hyfsat i alla fall.
Det visade sig vara precis så lite folk på gatorna som vi misstänkt och hoppats på. Skulle nog kunna kalla det för folktomt förutom ett tiotal nattvandrare som passerade oss under de tre timmar vi fotograferade. Det passade våra syften alldeles förträffligt. Inte så att vi hade skumma avsikter och därför var rädda för ögonvittnen. Nej, snarare var det så att inte ideligen bli avbruten i fotograferandet var anledningen till valet att fotografera i den sena timmen.
Resultatet blev väl hyfsat, om du frågar mig. Stora paraplyer har jag förstås, men använde en på tok för liten Lastolite Easybox till bilderna i inlägget. Inser nu att utrustningen måste kompletteras med en större softbox för att få till ett mjukare ljus även om ljuskällan befinner sig lite på avstånd. Jag upplever det nämligen som att den lilla softboxen jag nu använde mig av, begränsar ”rörelsefriheten” och perspektivval då ljuskällan måste placeras så nära motivet för att det mjukare ljuset.
Men med tanke på alla idéer och visioner vi har, Jonathan och jag, ser jag det inte som inte helt otroligt att vi får anledning att återkomma med fler bilder…
You may also like
