Hoppsan, bilden är visst skyddad ;)

Positiva tankar om negativt bildskapande.

2014/09/02 ,

Vilken känsla! En helt mekanisk, helt svensktillverkad produkt. Ingen lucka att öppna för att stoppa in några batterier! Mekaniskt från avtryckare till slutare. Känslan när man trycker på avtryckaren som i sig, ger feedback till avtryckarfingret, för att ögonblicket därefter höra ljudet av slutare och hjälpridå som faller. Det är fotografering det! Ja jag vet, en romantiserad bild av bildskapandet. Men det är min upplevelse av att fotografera med en Bladare. Det gäller att hänga med i utvecklingen. Då håller det inte att vara romantiker och stå kvar i 60-talet med en ”uppgraderad” 500 C. Kan ju inte ha en exponeringsmätare hängandes runt halsen som någon dålig Bergmankopia och leka fotograf. Man skall j-vlar anamma anamma den senaste tekniken, oavsett om det handlar om hobby. Lite slit och släng, liksom. Eller kan man det? Jag gör det i alla fall, Bergmankopia eller ej.

Började fundera i samband med att jag äntligen fick tid till att prova min ”nya” Hasselbladare och skanner. Skannern inköptes strax efter kameran, då jag insåg att jag hade förbisett en liten detalj i det att jag inte hade någon negativhållare för mellanformat till förstoringsapparaten (men jag letar, om än sporadiskt).

Nu var det länge sedan jag framkallade film i mitt mörkrum. Vet inte vilket som är mest fascinerande, att exponera en rulle svartvitt och framkalla den för att sedan göra kopior, eller att utsätta en cmos för ljus och sedan blixtsnabbt kunna skicka iväg pixlar omvandlade till en massa …. ja, en massa vadå? Bild blir det ju i slutänden i alla fall, oavsett om jag kan elektronik eller ej.

Bildkvaliteten har med den digitala tekniken förbättrats med si och så många procent jämfört med den analoga sägs det, eller? Det kan vara hur det vill med den saken. Själv upplever jag en härlig känsla de gånger jag sätter en exponering, oavsett om det är digitalt eller analogt. Ruset i samband med en bra bild blir ju förstås något fördröjd när det gäller analogt. Med digitalt får man lite mer av ett ”blixtrus”, om man så säger, i det ögonblick man kollar på displayen om bilden ”satt”. Men det vill jag bara säga, vilket yrkeskunnande krävdes det inte med analog utrustning för att kunna prestera med jämnt och högt resultat! Jag är full av beundran för de, utan att nämna några namn, som presterade, och presterar fantastiska bilder oavsett genre; sport, natur, eller vardagsjournalistik. Då, på den tiden, för en si så där femton år sedan, då 800 ASA ansågs som snabb film, skulle man nog ha tvivlat på den som sagt att man ”snart” kommer kunna exponera med flera tusen ASA. Det vore något det, att försöka dokumentera en cykeltävling med en Hasselbladare laddad med 100 ASA i ett par A12-magasin. Och så lite regn på det, så skulle min säkerhetsventil blåsa all världens väg! Men det fanns (finns?) de som kunde (kan?).

Nu det är ju turligt nog så att det ena utesluter inte det andra. Bara för att jag köper en cykel behöver jag ju inte sälja bilen, eller vise versa. Jag menar bara att det är två olika sätt att ta sig fram till samma mål. Så länge det inte handlar om tid och avstånd, vill säga. Nedan mina första exponeringar med Hasselbladaren och skanning av negativen. Bilderna är från vår lokala cykelhandlares butik. Inte vet jag, men kanske Fredrik har en framtid som modell vid sidan av att kränga cykel?

 

 

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.