Barnfotografi
Jag önskar att jag fotograferat lika målmedvetet när min egen son föddes och var ett litet barn. Tänk vilka motiv som gått mig förbi och aldrig kommer åter. Att fotografera barn, den lilla oförställda människan, är helt fantastiskt. Om allt lirar som det skall vill säga. Att ha press på sig att prestera fina barnporträtt när objektet inte är med på noterna, ja det går väl inte… eller? Nu har jag inte råkat ut för det, än. Men visst är det en idé som håller, att få lika oförställda och äkta bilder på en liten människa som är förbannad, ledsen eller bara lite trilsk och butter.
För man behöver väl inte alltid vara glad och göra som föräldrarna förväntar sig, eller hur? Nej så kan vi ju inte ha det. Bilden måste få bli som den blir. Det viktiga är att bilden är äkta, att man blir berörd av bilden och att bildkvaliteten med ljus, skärpa, atmosfären i bilden, exponering och allt det där, att det stämmer. Sedan måste vi alla få vara som vi är i stunden, sådant är ju livet i sig.
