Per Engströms Foto

Så kom det till slut, paketet jag väntat på. Likt ett barn dagarna innan julafton eller en värpsjuk höna, välj själv, har jag vankat av och an och väntat på att paketet från Italien skulle landa i mitt garage. Cykeln behövde ses över i form av oljebyten, kolv, lagerbyte i avgasport, ompackning av ljuddämpare, byte av slitdelar, ansiktslyftning och allmän uppfräschning. Och nu är det alltså snart dags för nypremiär. Snart dags att ge mig ut i spåret igen för att uppleva den där ”herre jösses-känslan” precis innan vurpan är ett fullbordat faktum…

Efter en längre tids downperiod har jag äntligen fått r-ven ur fåtöljen och åter börjat ta intiativ till saker och ting. Saker som gör livet värt att leva, enduro bland annat. Jag är inte duktig på det, långt ifrån. Skulle nog våga påstå att om jag körde bara aningen saktare skulle jag räknas som bosättare. Men eftersom jag inte begriper bättre, kör jag i alla fall, just för att det är så hemskans roligt. Lite som resonemanget om humlan som inte vet om att den inte kan flyga men gör det ändå. För det är ju så, oavsett hur långsamt jag tar mig fram i skogen, bland hala rötter och stenar, uppför berg och branter, ner igen, genom sur- och lerhål, att enduro är svåröverträffat när det gäller motion, styrketräning, koordination och balansträning. Testa själv vetja.

Jag minns första gången jag försökte mig på enduro med min gamla Husqvarna WR430 från 1982. Jag tänkte väl innan jag gav mig ut på banan, hur jobbigt kan det vara, det finns ju motor på härken? Efter två varv på sandbanan i Strömsfors stod jag i begrepp att ringa ambulans. Det stack i läpparna, i armarna, i benen, hjärtat slog som en stångjärnshammare och jag hade fullt sjå att fokusera blicken. Där och då insåg jag, trots min hyfsade kondition efter ett aktivt liv, att jag var tvungen att revidera min uppfattning om vad som krävs för att orka utöva motorsport.

Snart är våren här, som jag längtar. Och strax därefter, skiftar våren till den lika efterlängtade sommaren. I sommar, om gud vill och träskorna håller, då blir det mc-åka av. Först till Norge på BMW:n med gumman bakpå och sedan på varsin Honda med polaren ner till allra sydligaste Polen för att leta efter grusvägar och äventyret. Jag kan garantera att jag under sommaren också kommer att njuta av en saftig grillad köttbit tillsammans med en kall öl, eller två, kanske sittandes på marken vid vårt tält, lutandes mot en motorcykel, någonstans nere i Europa. Det bästa av allt är, att jag inte en enda gång kommer känna dåligt samvete för vare sig tvåtaktare eller grillat kött. Ha de!